Varför är min längtan så stor?

Jag är trött på att kämpa, jag vill bara låta allt ske!
Men jag kan inte, jag kan inte...

It can happen to anyone..

Those beautiful legs..

Låt mig vara! Jag låter ju er vara!

Jag är trött på alla frågor.
Jag är trött på alla som inte förstår.
Jag är trött på alla som tror att dom förstår.
Jag är trött på sympati.
Jag är trött på allt djävla prat.
Jag är trött på era tankar.
Jag är trött på era synande blickar.
Jag är trött på att ni tror att ni kan hjälpa mig.
Jag är trött på att ni förstör mitt liv.
Jag är trött på att ni tror att ni vet mitt bästa.
Jag är trött på att ni lägger er i.
Jag är trött på alla djävla lögner.
Jag är trött på att ni leker psykologer.
Jag är trött på att ni pratar om det bakom min rygg.
Jag är trött på att jag inte får leva mitt egna liv.
Jag är trött på att ni ALLTID har misstankar.

Jag är färdig med det. Jag är så djävla färdig med det!!!

Jag är trött på att ni inte litar på mig och att jag inte litar på er.
Men vad fan begär ni?
Att jag ska berätta hur jag känner, hur jag tänker, om jag äter, om jag spyr, om jag svälter, om jag tränar, om panikattacker, om ångest, om känslor och om hur mitt djävla liv ser ut!
För vadå?
För att ni ska kunna gå bakom ryggen på mig och göra det ni TROR är bäst?!
YOU NEVER FUCKIN' BEEN HERE!!!!!!!
Tänk på er själva, ni kan inte hjälpa mig, ni kan inte tala om för mig vad som är bäst för mig, för ni vet inte!
Ni har inte en djävla aning.
Ni ser allting i svart eller vitt, död eller liv, mat eller svält och där får ni stå!
Just precis DÄR får ni stå..
Ni får tycka, tänka och tro exakt det ni vill men gå för fan inte över vägen.
Ni kan stå där på eran sida, så står jag här på min!

Ja, jag är förbannad. Jag är förbannad över många saker och har varit det i över 1 år.
Men snälla ni, jag är stor nog att ta mina egna beslut ni behöver inte ens försöka ta dom åt mig!
Det är jag som bestämmer när jag känner mig redo att ta ett beslut, vad det än gäller.
Och jag skiter faktiskt fullkomligt i hur ni känner er nu, för ni skiter i hur allt ser ut från min synvinkel!
Ni skyller allt på min sjukdom!!
Alla mina dåliga tankar - ja då är det min sjukdom som talar.
Alla mina bra tankar - ja men hej, nu är Anki tillbaka igen!
Alla mina skratt, är det gamla vanliga Anki? Lögn, lögn, LÖGN!!!
Ni är för blinda för att se, för döva för att kunna höra och för korkade för att kunna förstå.
Jag skriver det här nu.
Innan ni läste det här så såg ni mig som gamla vanliga Anki - alltså i era ögon frisk! Hade jag skrivit det här vid 40 kilos vikt hade ni tittat på mig med erat äckliga medlidande, fullt av förståelse och klämt ur er "Anki, det är din sjuka sida som talar nu".
Men för fan FACE IT, jag är inte samma Anki längre och jag kommer ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG mer att bli.

I could have lied, but here's the truth!!!

Oroa er inte..

..det är bara mina tankar som talar!

Är detta skönhet för dig,

..eller delar vi inte samma åsikt?





















.. I guess not!

Inte idag, inte imorgon och inte i övermorgon....

Jag skulle bara våga...